Mitt perfekta lilla kaos...

..som jag satt här, o ni satt där o läste=)
Har inte haft lust helt enkelt, tankarna har varit på annat håll!
Men samtidigt har det faktiskt varit rätt skönt, att bara få vara ett tag!
För vissa är det skönt att ha folk runt omkring sig när saker o ting är lite tungt, men jag funkar tvärtom.
Jag stänger av telefonen, datan får vara av, jag planerar inte in att träffa någon om jag inte känner för det...jag bara är...
O det är så härligt att vara bekväm i sin "ensamhet".
Det är så jag laddar mina egna batterier.
Så det har blivit mycket tid med barnen, på riktigt.
Ni vet när man är där på riktigt.
Man lyssnar på vad dom säger o man är med på leken på riktigt, man är närvarande.
Fullt fokus på dom!

När man får en paus för sig själv så är det fullt fokus på mig o ingen annan.
Saker jag mår bra av o blir glad av.
Känns skönt!

Igår va det begravning för vår älskade Mimmi.
Den va väldigt fin o rörande.
Prästen höll ett så fint tal, verkligen personligt.
Han sa bland annat att vid nåt tillfälle hade hon själv sagt.
"jag ångrar ingenting, jag har verkligen levt"
O det är väl det vi alla vill kunna känna!
Det kändes så skönt att hon va nöjd!

Liten va faktiskt med på begravningen.
Det kändes viktigt att han också fick vara med o säga "vi ses" (inte hej då)...
Inte för att han förstår någonting men han va så älskad av henne att vi nog hade ångrat oss om han inte hade varit med.
Han skötte sig fint o blev en liten glädjespridare i allt det tunga.
Min fina lilla kiille...
Jag tror hon såg ner på honom o log när han vinkade till folket i kyrkan.
Till mig hade hon nog sagt:
"Lugna ner dig nu Fia, det gör ingenting, han gör som barn gör, han stör ingen"
=)

Det lutsiga är att när jag tänker på dig så hör jag ditt skratt med en gång...
Ditt härliga skratt...
*kärlek*