Jag måste bara...
...berätta om min "härliga" morgon!
Eller ja...egentligen började ju allt i natt med lille pelle!
Klockan 23 låg vi i sängen och skulle precis släcka lampan...då hör vi "sälen" ifrån rummet brevid.
SATAN!!! (krupp)
Upp med Liten, i med medicinen, försöka lugna och trösta så gått det går...
Han gråter, jag tröstar o mannen gör sig redo för att gå ut med honom!
Kall luft gör ju det lättare för luftrören!
För den som missade det så va det ju fullkomlig storm i går, o väldigt kallt...
KUL!
Efter 2 timmar börjar jag panika lite för han verkar inte bli bättre!
Det första jag tänkte va: "tänk om vi blir tvugna att åka in i natt, hur ska jag fixa det? jag måste till skolan imon? klarar mannen att åka in själv? ska man ringa ambulans? hur länge ska man vänta?"
Tillslut somnar den lille...men inte jag...
Jag ligger där i mörkret och väntar på att han ska sluta rossla i halsen och att andningen ska bli lugn...
När den väl blir det så går jag upp o kollar så han verkligen andas...
Sådär håller det på...
När klockan är 04:30 somnar jag o sen ringer alarmet 05:15...Toppen!
Efter att ha lämnat basse i skolan i fullkomlig storm så börjar det regna.
Iväg till stationen...dock faktiskt med medvind...men det va väl det enda roliga med den här morgonen...
Fort gick det=)
Tåget kommer fram och jag traskar till bussen...
Väl på bussen så kommer världens regn!
Detta slutar givetvis INTE, så när det är dax för min hållplats så va det bara att kliva av och se glad ut!
Kommer på att jag har ett miniparaply i väskan!
YES min räddning tänker jag!
Fipplar upp det med frusna händer, går två meter sen vänds paraplyet ut och in och går sönder!
Sur som ätticka kommer jag fram slänger det förbannade paraplyt i närmsta papperskorg samtidigt som jag svär!
Vissa dagar vill man bara förtränga...=)
Eller ja...egentligen började ju allt i natt med lille pelle!
Klockan 23 låg vi i sängen och skulle precis släcka lampan...då hör vi "sälen" ifrån rummet brevid.
SATAN!!! (krupp)
Upp med Liten, i med medicinen, försöka lugna och trösta så gått det går...
Han gråter, jag tröstar o mannen gör sig redo för att gå ut med honom!
Kall luft gör ju det lättare för luftrören!
För den som missade det så va det ju fullkomlig storm i går, o väldigt kallt...
KUL!
Efter 2 timmar börjar jag panika lite för han verkar inte bli bättre!
Det första jag tänkte va: "tänk om vi blir tvugna att åka in i natt, hur ska jag fixa det? jag måste till skolan imon? klarar mannen att åka in själv? ska man ringa ambulans? hur länge ska man vänta?"
Tillslut somnar den lille...men inte jag...
Jag ligger där i mörkret och väntar på att han ska sluta rossla i halsen och att andningen ska bli lugn...
När den väl blir det så går jag upp o kollar så han verkligen andas...
Sådär håller det på...
När klockan är 04:30 somnar jag o sen ringer alarmet 05:15...Toppen!
Efter att ha lämnat basse i skolan i fullkomlig storm så börjar det regna.
Iväg till stationen...dock faktiskt med medvind...men det va väl det enda roliga med den här morgonen...
Fort gick det=)
Tåget kommer fram och jag traskar till bussen...
Väl på bussen så kommer världens regn!
Detta slutar givetvis INTE, så när det är dax för min hållplats så va det bara att kliva av och se glad ut!
Kommer på att jag har ett miniparaply i väskan!
YES min räddning tänker jag!
Fipplar upp det med frusna händer, går två meter sen vänds paraplyet ut och in och går sönder!
Sur som ätticka kommer jag fram slänger det förbannade paraplyt i närmsta papperskorg samtidigt som jag svär!
Vissa dagar vill man bara förtränga...=)
