Lunch pause och lite kärlek!
Pannkaka blev det idag...
Med onödigt mycket sirap=)
Men jag kände att jag var i behov av en kick...vilken som helst egentligen...o denna gången nöjde jag mig med socker=)
Dagen idag går i kärlekens tecken!
Varför vet jag inte...jag är bara sådär extra kärleksfull idag...eller i behov av det kanske...
Det började egentligen redan imorse att jag vaknade och kom på en dröm jag haft i natt.
När basse bus gick och slängde blomblad på en röd matta när vi gifte oss...SJUKT!!!!?? Ja vet...
Men den lilla damen har tjatat så om bröllop det sista och tycker det är dax...HON VILL KASTA BLOMMOR OCH HA FIN KLÄNNING PÅ SIG!
Så jag tror det är därför...
Sen har jag ju (GIVETVIS) hamnat i en grupp i skolan där en av tjejerna ska skrida till altaret till sommaren.
Precis när allt om det "kungliga bröllopet" har lagt sig så ser jag till att ha det runt mig i vardagen istället...
TUR jag har...
Fast för en gång skull får jag inte panik känslor och känner mig dum i huvudet när hon pratar om sin bröllopsklänning, håret och tårtan.
På nåt sätt är det fint!
Hon fullständigt LYSER när hon pratar om det!
O det är väl så det ska vara...gifta sig för kärlekens skull...
Jag tror detta är bra för mig...omvända beteendet...lite som terapi=)
"Fia det är ingenting att vara rädd för...ANDAS"
Tro nu för guds skull INTE att jag tänker springa till nåt jäkla altare här...lite mer än terapi krävs nog för det är jag rädd=)
Men det kunde ju vara roligt att för en gång skull komma över själva paniken över det!
Gud, jag låter verkligen dum i huvudet... *skratt*
Men vilket fall...allt detta kärlekstrams har ju fått mig att fundera...
Man har ju så sjukt mycket ensamtid när man pluggar så tankarna får ju flöda fritt!
Jag tänker på hur det va i början...
Vad vi lärt oss med tiden...
Hur vi har förändrats...hur vi har växt in i varandra...
O det är så fint att jag blir GALEN!!
Därför har jag planerat in en liten överraskning med mannen idag.
Jag är på tok för dålig på det där, o det erkänner jag för honom också=)
Där är det verkligen han som är "duktig" på att hålla flamman levande...
Han säger ofta att han älskar mig...ger mig komplimanger...kärlekspresenter när jag inte förtjänar det osv=)
Hans meritlista över sånt kan göras hur lång som helst medans min är som en post-it lapp...ja ni förstår=)
Så därför slår fröken "kärlekstrams" på stort idag och planerar nåt romantiskt utan att vare sig klyka sig eller göra en enda ironisk min (ok en liten då=))
Hur det såg ut i början...
(observera gärna muskelmassan...va hände med den? haha!!)
*kärlek*
På toppen av ett berg (kan det hetat Lofre? Lorre? nåt på L iaf?) på vår underbara kärleksö: Mallis.
Svettiga, trötta i benen, säkerligen bakis med solen i ögonen..
Sååå lyckliga, men samtidigt osäkra...
Där snackar vi pirr i magen *skratt*
UNDERBART!
Med onödigt mycket sirap=)
Men jag kände att jag var i behov av en kick...vilken som helst egentligen...o denna gången nöjde jag mig med socker=)
Dagen idag går i kärlekens tecken!
Varför vet jag inte...jag är bara sådär extra kärleksfull idag...eller i behov av det kanske...
Det började egentligen redan imorse att jag vaknade och kom på en dröm jag haft i natt.
När basse bus gick och slängde blomblad på en röd matta när vi gifte oss...SJUKT!!!!?? Ja vet...
Men den lilla damen har tjatat så om bröllop det sista och tycker det är dax...HON VILL KASTA BLOMMOR OCH HA FIN KLÄNNING PÅ SIG!
Så jag tror det är därför...
Sen har jag ju (GIVETVIS) hamnat i en grupp i skolan där en av tjejerna ska skrida till altaret till sommaren.
Precis när allt om det "kungliga bröllopet" har lagt sig så ser jag till att ha det runt mig i vardagen istället...
TUR jag har...
Fast för en gång skull får jag inte panik känslor och känner mig dum i huvudet när hon pratar om sin bröllopsklänning, håret och tårtan.
På nåt sätt är det fint!
Hon fullständigt LYSER när hon pratar om det!
O det är väl så det ska vara...gifta sig för kärlekens skull...
Jag tror detta är bra för mig...omvända beteendet...lite som terapi=)
"Fia det är ingenting att vara rädd för...ANDAS"
Tro nu för guds skull INTE att jag tänker springa till nåt jäkla altare här...lite mer än terapi krävs nog för det är jag rädd=)
Men det kunde ju vara roligt att för en gång skull komma över själva paniken över det!
Gud, jag låter verkligen dum i huvudet... *skratt*
Men vilket fall...allt detta kärlekstrams har ju fått mig att fundera...
Man har ju så sjukt mycket ensamtid när man pluggar så tankarna får ju flöda fritt!
Jag tänker på hur det va i början...
Vad vi lärt oss med tiden...
Hur vi har förändrats...hur vi har växt in i varandra...
O det är så fint att jag blir GALEN!!
Därför har jag planerat in en liten överraskning med mannen idag.
Jag är på tok för dålig på det där, o det erkänner jag för honom också=)
Där är det verkligen han som är "duktig" på att hålla flamman levande...
Han säger ofta att han älskar mig...ger mig komplimanger...kärlekspresenter när jag inte förtjänar det osv=)
Hans meritlista över sånt kan göras hur lång som helst medans min är som en post-it lapp...ja ni förstår=)
Så därför slår fröken "kärlekstrams" på stort idag och planerar nåt romantiskt utan att vare sig klyka sig eller göra en enda ironisk min (ok en liten då=))
Hur det såg ut i början...
(observera gärna muskelmassan...va hände med den? haha!!)
*kärlek*
På toppen av ett berg (kan det hetat Lofre? Lorre? nåt på L iaf?) på vår underbara kärleksö: Mallis.
Svettiga, trötta i benen, säkerligen bakis med solen i ögonen..
Sååå lyckliga, men samtidigt osäkra...
Där snackar vi pirr i magen *skratt*
UNDERBART!
