När det är kaos överallt...
...så är det iaf rent i mitt hus=)
Det första jag gjorde när jag kom hem va att greppa dammsugaren...eller danssugaren kanske skulle vara ett bättre ord just i det här sammanhanget!
Det är så mycket nu...med skola...att göra...ja allt...så det får bara INTE VARA kaos runt omkring mig.
Så nu vet ni det:
Ju renare mitt hus är - dessto mer har jag att göra =)
Dagen idag har varit MYCKE!
Tycker det är sååå jobbigt att se folk jag tycker om vara ledsna!
Just i det här fallet så kände jag knappt personen i fråga som hade gått bort utan tårarna kom mer för att det gör så ont när nära o kära gråter!
Jag vill bara krama om dom allihopa!
Men sen har jag lite svårt för det där också.
För er som känner mig väl är det här väl ingen överraskning=)
Jag HATAR närhet, jag är väldigt bestämd med vem jag släpper in i min lilla sfär som man har runt omkring sig.
Kommer någon för nära så tar jag instinktivt ett (18) steg tillbaka!
Detta betyder ju att jag var som i chock första gången jag träffade både mannens föräldrar och sen hans släkt *skratt*
Där är dom nämligen klängiga till tusen.
Det kramas MYCKET
Det klappas på axeln
Dom ställer sig nära
Dom håller en i handen
Dom klappar en på kinden
Dom kan tom få för sig att pussas, både på kinden och i håret!
I början va jag som sagt i chock. Tänkte: det här kommer ALDRIG att gå.
LÅT MIG VARA, KNÄPPA MÄNNISKA!
Men jag lär mig=)
O nu kan jag tom uppskatta det!
Börjar bli en mjukis med andra ord *skratt*
Vilken känslokall människa jag låter som nu?
Men det finns faktiskt en o annan där ute som står mig så nära att jag inte kan hålla mig från att krama om dom när vi väl ses=)
Eller så kan man ju se det så här:
- den dagen du får en kram av mig, kan du ju skatta dig lycklig av att jag faktiskt känner mig såpass bekväm med dig, att jag släpper in dig i min sfär. Där är det nämligen inte vem som helst som har tillträde =)
NEJ!!!! Jag håller på o missa BERT!
Visste ni att det går på barnkanalen nu?!?!
Måste rusa till dottern o soffan bums!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det första jag gjorde när jag kom hem va att greppa dammsugaren...eller danssugaren kanske skulle vara ett bättre ord just i det här sammanhanget!
Det är så mycket nu...med skola...att göra...ja allt...så det får bara INTE VARA kaos runt omkring mig.
Så nu vet ni det:
Ju renare mitt hus är - dessto mer har jag att göra =)
Dagen idag har varit MYCKE!
Tycker det är sååå jobbigt att se folk jag tycker om vara ledsna!
Just i det här fallet så kände jag knappt personen i fråga som hade gått bort utan tårarna kom mer för att det gör så ont när nära o kära gråter!
Jag vill bara krama om dom allihopa!
Men sen har jag lite svårt för det där också.
För er som känner mig väl är det här väl ingen överraskning=)
Jag HATAR närhet, jag är väldigt bestämd med vem jag släpper in i min lilla sfär som man har runt omkring sig.
Kommer någon för nära så tar jag instinktivt ett (18) steg tillbaka!
Detta betyder ju att jag var som i chock första gången jag träffade både mannens föräldrar och sen hans släkt *skratt*
Där är dom nämligen klängiga till tusen.
Det kramas MYCKET
Det klappas på axeln
Dom ställer sig nära
Dom håller en i handen
Dom klappar en på kinden
Dom kan tom få för sig att pussas, både på kinden och i håret!
I början va jag som sagt i chock. Tänkte: det här kommer ALDRIG att gå.
LÅT MIG VARA, KNÄPPA MÄNNISKA!
Men jag lär mig=)
O nu kan jag tom uppskatta det!
Börjar bli en mjukis med andra ord *skratt*
Vilken känslokall människa jag låter som nu?
Men det finns faktiskt en o annan där ute som står mig så nära att jag inte kan hålla mig från att krama om dom när vi väl ses=)
Eller så kan man ju se det så här:
- den dagen du får en kram av mig, kan du ju skatta dig lycklig av att jag faktiskt känner mig såpass bekväm med dig, att jag släpper in dig i min sfär. Där är det nämligen inte vem som helst som har tillträde =)
NEJ!!!! Jag håller på o missa BERT!
Visste ni att det går på barnkanalen nu?!?!
Måste rusa till dottern o soffan bums!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
