Mitt perfekta lilla kaos...

...blev det idag, UNDERBART!!
Pelle liten har sprungit fram o tillbaka i vattenbrynet o varit den lyckligaste ungen i världen.
Bakslaget kommer nu dock=)
Han har skrikit sen vi kom hem=)
Bollen ligger på fel plats, katten vill inte bli klappad o vi förstår inte vad han säger tycker han.
Men det va det nästan värt=)

Nu blir det grillade kycklingspett o sallad! (hoppas det får han på bättre humör)
Sen blir det slinga håret
o senare blir det LOST o mys!
Någon som sett den serien?
Jag har ju helt missat att det börjar närma sig slutet så fick lite panik o började glo på 4:e boxen.
Är på 5:e nu o det blir krångligare o krångligare på den där förbannade ön=)
Men jag är fast besluten att se hela!!

Hörs om en stund!

Det är inte bara min semester som drar igång i nästa vecka, utan också ett nervöst magkittlande!!!
Det är v 28.
Det är första antagningsbeskedet som kommer då!
Jesus va nervös jag är...
Då får man veta om man duger eller inte..
Om man är tillräckligt smart=)
O anledningen till min nervositet är att denna gången är på det på riktigt!
Denna gången har jag bestämt mig.
Denna gången har jag sökt drömutbildningen som jag aldrig trodde att jag skulle kunna komma in på.
Jag chansade, bedömde avstånd o pendlingsmöjligheter.
Förberedde mig, tänkte framåt, planerade...
O nu bara väntar jag...
Samtidigt som jag är livrädd så vet jag att det är nu det händer.
Det är nu det måste hända, för sen har jag andra planer=)

Gud jag måste gå o tänka på nåt annat=)
Dagen kommer spenderas hos UNDERBARA mormor...
Där är det lugn o ro o man kan tänka klart!
Eller inte tänka alls, bara vara kanske=)

Behöver jag skriva nåt mer?
=)

Nu blir det slappa i trädgården, pizza till kvällsmat o massa mys!

Får man skoja om någonting?
Jag får nästan dåligt samvete när jag gör det, men samtidigt vet jag att det är just det som får mig att hålla huvudet över vattenytan just nu.
För det är just det jag behöver göra.
Fixa allt, finnas där...
Det är svårt när folk går bort.
Det känns inte på riktigt förrän man hamnar i en sits där dom egentligen skulle varit med, då gör det ont på riktigt.
Nu är det bara overkligt o svårt att ta in.

Men trots mitt dåliga samvete så ska jag ändå försöka berätta nåt lite lustigt som vi har varit med om.
Vi har nämligen problem med humlor här hemma.
Dom har gjort ett fint litet hål i närheten av altandörren, under fönsterbläcket (ute givetvis).
Där åker dom in, bor, lever o föder små små übersöta humlebebisar.
Men hur söta dom nu än är så har jag inte lust att ha dom kvar så därför ringde vi först till dom som "äger" stället.
Nja, blev svaret, vi har inte hand om skadedjur när det kommer till utsidan.
- men det står i kontraktet att ni har hand om fasaden o det är just i fasaden som dom flyger in? räknas inte det?
- nja...nje...nej
- men det här är ju ett jätteproblem för oss. Vi kan ju inte ha öppet dörren utan att dom flyger in.
- ja men då är det en helt anna sak, för när det är innomhus då blir det våran sak
???!!!???!!
Ja, jag vet svaret är ju så luddigt att tom den smartaste i världen inte vill diskutera mer med dom.
Vilket fall så blev vi ombedda att ringa till anticimex istället för som dom sa på kontoret: "det är våran sak om humlorna flyger in, men vi kan inte göra någonting åt det, då krävs det folk som vet hur man gör"
TOPPEN!
Ringde dit o hade det lustigaste samtalet någonsin:
"Vi gör ingenting åt humlebon. Dom räknas nämligen inte som skadedjur med tanke på att dom tillför en så bra flora till naturen. Hade det varit getingar så hade det varit en annan sak med tanke på att dom kan attackera folk"
- Men jag struntar i hur bra floran nu än blir, för dom förstör min vägg o flyger in i mitt hus utan tillåtelse!!!
-jasså dom flyger in? jamen då är det en annan typ av problem. Då kanske vi kan ta bort det.

Stackars humlan egentligen.
Det är inte meningen att den ska kunna flyga - men den gör det ändå
ibland räknas den som skadedjur - men samtidigt är den hur bra som helst för naturen!
Snacka om att leva dubbelliv...

Kvar står vi o tiden står stilla.
Du fattas oss...

...jag sitter på en sten vid en sjö i en skog...

Jag har varit förkyld sen midsommar.
Ok det har väl lättat en aning kanske men man är ju fortfarande inte helt ok.
Pollenallergi?
En sjujäklars bacill?
Ingen aning, men blir det inte bättre snart finns risken att jag hugger av huvudet o lägger det någon annanstans=)
Värst är det på morgonen när man är nyvaken.
Direkt när man slår upp ögonen så känner man ju sig dö sjuk o tänker "idag kan jag nog inte gå till jobbet".
Men sen går man ner tar sig en kopp te o sakta men säkert så rinner snoret ner? upp? ja, jag har ingen aning om vart det tar vägen men man kan andas igen.
Veckan som gick så struntade jag i att ta febern, jag ville inte veta..
Jag tänkte att så länge jag inte vet, så är jag inte sjuk heller, bara lite förkyld=)

Vet att jag lovade bilder, men jag ska sitta o sura en stund till
(iaf tills nässprayet har hjälpt)
Lite tålamod om jag får be...

Vi tog en minitripp till "skogen" i fredags kväll men har nu landat på fast, icke pissemyrig mark igen...
(o tack gode gud för det)
*skratt*

Bilder kommer senare, nu ska det packas upp...
Det är ju såååå kul...
=)

...det va inne här idag då!
Lugna er, så intressant är det inte=)
Eller är det kanske bara EN som är VÄLDIGT intresserad??=)

Har inte bloggat ordentligt på ett par dagar nu.
Inte för att jag inte har kunnat utan mest för att jag faktiskt inte känt för det!?!
WHAT?!?!
Aa, kan man fråga sig!
Svaren på det är många, få delar jag me mig av=)
Eller kanske inget=)

Har funderat fram o tillbaka rätt länge nu på vad som verkligen är viktigt här i livet.
Djupt kan tyckas kanske?!
Men jag tror alla kommer till ett litet vägskäl förr eller senare i livet, ofta flera gånger.
Det behöver inte vara så allvarligt så länge man är sann mot sig själv.
Ska man lyssna på kroppen eller huvudet?
Det frågar jag mig ofta.
En blandning är väl antagligen det smartaste, men inte alltid så lätt.
Vem/vilka är viktiga för oss här i livet?
O vem tror vi är viktig men kanske endas får oss att må dåligt?!
Hur väljer vi våra vänner egentligen?
Väljer vi dom med en störskön personlighet som vi klickar med eller nöjer vi oss?
Säger vi alltid vad vi tycker o ska man verkligen det?
Ja ni förstår...
På den vägen någonstans är det...

Det första jag tar tag i som jag har lovat mig själv blir att:
RENSA DEN FÖRBANNADE VÄNNERLISTAN PÅ FB!!!

Hur många finns det inte där som får ta del av mitt liv helt gratis?
Utan att behöva vara vän med mig, eller ens hejja på stan?
Hälften hade nog knappt kännt igen mig...eller?
Nä, jag vill inte vara med i den där tävligen längre:
"Flest vänner vinner, för den är mest omtyckt?"
Klart att den första kärleken o sånna där gamlingar får stanna =)
Det visar ju bara att man kommit någonstans här i livet *ups*...haha!!
Någon snygging kanske...o dom som gör mig glad...de som skriver roliga saker!
Japp så får det bli...

Det händer så mycket i våra liv just nu utöver mina funderingar...
Så mycket jag hade velat berätta om men som inte kan göras här.

Vi väntar på så mycket...
Vi väntar på att tiden ska gå..
Att vi ska få svar på hur hösten kommer se ut...
Hur länge du ska andas...
Hur vi ska få ihop allt...
O va händer sen?...

Hade inte tänkt blogga alls men sitter just nu o lyssnar på mina underbara barn som sitter i köket!
Är bara tvungen att göra ett inlägg för detta vill jag minnas=)

Dom sitter med dagen tidning o pekar på olika personer.
-vem är du pelle?
- Ehhhh (man hör hur han tänker)....DA!
Basse kiknar av skratt o ropar till mig att han pekat på en tant.
- är du verkligen hon?
- JA!
- men är du verkligen en tjej?
- JA!
Basse skrattar så tårarna sprutar=)
- Vem är du mer då?
Pelle tänker så det knakar o sen säger han.
- De...mim...da!
Han pekar på en bild av grillskivor i tidningen o ingen kan hålla sig.
Basse skrattar, jag skrattar för att basses skratt är så smittande o liten skrattar för att vi skrattar!
HÄRLIGT!!!

Har precis kommit hem ifrån en spontan promenad bort till Mamma o Pappa!
Där bjöds det på sangria o lördagsgodis, aldrig fel=)
Ute är det sådär lagom varmt o härligt!!
(någon börjar få sommarkänslor tror jag allt=))
Nu blir det mys på altanen med MASSA tända ljus....

...när sommaren kom på besök?
Inte jag iaf!
Idag har HELA eftermiddagen spenderats i trädgården med HÄRLIGT folk o MASSA barn!!
Precis som det ska vara... *mys*

Kvällen igår blev väldigt lyckad!
Den bästa midsommaren på länge faktiskt!
(trots min feber o att vi flickor förlorade i kubb=))
Härliga människor, god mat, o fint väder.

Mår fortfarande halvdant men vädret får ju vem som helst att le lite extra!
ÄNTLIGEN!

Lite rester nu, sen ska det pussas!
Ha en toppen kväll allihopa!!

Jag har feber?!?!
Va kom den ifrån?
Fy fasen va orättvist!!
Men skam den som ger sig!
Jag ska minsann fira midsommar me vännerna i trädgården ändå.

...o tro det eller ej men solen skiner o det kan väl vara runt 18 grader kanske?
klart.se kanske inte är så dumt ändå=)

Jag är inte någon höjdare på att kolla hur vädret ska bli det ska jag erkänna.
Vill jag veta det, typ när basse ska ha utflykt med skolan då kanske jag kollar upp det mest för att veta.
Men oftast ringer jag Pappa (hur gammal är hon kan man fråga sig=))
Men saken är den att Pappa han har koll, mer koll än vädret själv=)

Vilket fall så har han tjatat om att jag ska kolla in på klart.se hur länge som helst.
Han säger att där har dom ta mig tusan ALDRIG fel.
Så nu mina vänner ska vi prova det här.

Vädret idag kommer enligt klart.se att bli såhär:

Kl 9:00 - är det molningt o 16 grader (än sålänge rätt=))
kl 11:00 - sol o 17 grader
kl 14:00 - sol o 18 grader
kl 18:00 fortfarande sol o 18 grader
kl 21:00 - sol o 16 grader
kl 22:00 - sol o 14 grader

Inget regn så långt ögat kan nå tydligen!
TOPPEN!!!
(mindre mat på mitt golv om alla kan sitta ute ikväll)

För två år sedan såg det ut så här:


En unge utanför magen o en inuti.
Rund o go =)

För ett år sedan såg det ut såhär:

Liten myser hos morfar efter sitt första sjukhusbesök.

Detta året återstår att se.
Som vanligt är ju vädret kanon...eller??
=)
Men det hade nog inte känts som midsommar om vädret hade varit som igår hela dagen...eller vad tror ni?
Det hör liksom till att
1. inte veta om det går att sitta ute eller inne
2. att inte veta vad man ska ha på sig. Byxor, kjol?
3. att inte veta om det är smart att ta med sig ett paraply eller inte!
=)

Men jag är nöjd så länge jag slipper sjukhus, krupp o snö =)

Hörs om en stund!

Det är sällan man stöter på en person som verkligen gör intryck på en, ett positivt sådant menar jag givetvis nu.
Ni vet när man blir sådär helt tagen o bara känner: gud vilken underbar person.
Detta hände mig idag.

Vi har haft lite extra arbetare på jobbet nu...blandade åldrar, folk som kommit o gått.
Den här mannen har varit där ett tag, vi har småpratat lite så där som man gör men inte mer.
Men så föll det sig så idag att vi skulle jobba tillsammans hela dagen.

O från första stund så känner jag mig bara lugn o trygg me honom.
Jag tror det har att göra med att han är lik min Farfar=)
Hans händer liknar Farfars o kroppsspråket på nåt vis också...
Genast kommer UNDERBARA barndomsminnen fram o blir levande.
Känslan av att springa barfota i Farmor o Farfars trädgård, på stengärsgården, jorden mellan tårna efter att man varit o hjälp farmor rensa ogräs i landet.
Smaken av en morot eller jordgubbe som man plockat o stoppat i munnen direkt.
Jordig o knastrig=)
Så himla HÄRLIGT!!!

Samtidigt som det är konstigt att denna man kan väcka allt detta till liv bara genom att vara...

Men vissa bara är sånna.
Vissa har bara sån härlig energi att dom tar över rummet när dom kliver in.
En öppen, ärlig o varm sådan...

(jag föreslog för mamma att vi kunde presentera mormor för honom. Men han va tydligen redan gift, fasen me...=))